”Den bedrövade lyckliges damers riddare” av Dolent Fortuné är en versroman skriven under senmedeltiden eller den tidiga renässansen. Berättelsen kretsar till synes kring teman som ridderlighet, kärlek och adlighetens egenskaper, personifierade av huvudgestalterna, särskilt den ädelhjärtade Noble Cœur och den värdiga Noblesse féminine. Berättelsen förenar filosofiska och moraliska reflektioner över dygd, begär och mäns och kvinnors samhälleliga roller, särskilt i romantiska relationer. I berättelsens inledning skildras den djupt begrundande protagonisten Noble Cœur, som befinner sig i ett melankoliskt tillstånd medan han längtar efter tröst och förståelse. En mystisk röst kallar på honom och uppmanar honom att resa sig och ge sig ut på en färd som leder honom till Noblesse féminine, en ädel dam som representerar dygd och behag. Tillsammans samtalar de om sina känslor inför kärlek, ära och tjänstvillighet och lägger därmed grunden för en berättelse genomsyrad av den ridderliga traditionen. Naturen själv personifieras och vägleder gestalterna, samtidigt som den skapar en mystisk stämning som förebådar ett storslaget äventyr fyllt av moraliska lärdomar och hjärtats prövningar.