”Thespis (kortromaner och berättelser)” av Carlos O. Bunge är en samling kortromaner och berättelser skrivna i början av 1900-talet. Boken tycks utforska olika teman genom en mångfald av gestalter och stämningar och hyllar Thespis konstnärliga arv, den antika grekiska gestalt som tillskrivs teaterns uppkomst. Den inledande delen antyder att Bunges verk kommer att väva samman dramatiska inslag med personlig självrannsakan och lyfta fram den mänskliga erfarenhetens komplexitet. I början av ”Thespis” presenteras en prolog som hyllar Thespis själv och diskuterar hans betydelse som den grekiska teaterns fader genom uppfinningen av dialogformen i föreställningar. Denna inramning banar väg för de följande berättelserna, med början i ”El último grande de España”, som skildrar livet hos en ung adelsman, Pablo, som djupt påverkas av de värderingar han fått från sin familj och sin dominerande syster Eusebia. Berättelsen förmedlar Pablos inre konflikter kring plikt och kärlek i den aristokratiska förväntningarnas stränga värld och visar hans möten med både tidigare influenser och samtida samhälleliga påtryckningar.