«Viriatho: Narrativa epo-historica» av Teófilo Braga är en historisk roman skriven i början av 1900-talet. Boken utforskar den komplexa och stormiga relationen mellan de lusitanska stammarna och Romarriket, med fokus på gestalten Viriatho, en legendarisk ledare som representerar kampen för självständighet och motstånd mot förtryck. Texten väver samman historia och fiktion för att skildra ett litet men uthålligt folks kamp inför det kejserliga herraväldet. I berättelsens början avslöjar ett plötsligt krismöte i den romerska senaten det hot som Servio Sulpicio Galba utgör; han är en romersk prokonsul som anklagas för grymma handlingar mot lusitanerna. Galbas handlingar sätter igång en kedja av händelser som leder till vrede och förbittring bland de lusitanska stammarna och slutligen till deras uppror. Inledningen lägger grunden genom att introducera centrala gestalter, såsom Catão, censor, som fördömer Galbas förräderi, samtidigt som den antyder Viriathos symboliska roll i att väcka upprorsandan bland hans folk. När spänningarna tilltar blir det tydligt att uppmaningen till hämnd mot de romerska ockupanterna bara har börjat, och den väcker en kraftfull blandning av nationalistisk glöd och strävan efter frihet.