”Mi tío y mi cura” av Jean de La Brète är en roman skriven i början av 1900-talet. Berättelsen tycks kretsa kring livet för en ung flicka, Reina, som växer upp i ett prövande hushåll styrt av sin hårda moster och den godhjärtade byprästen. När Reina tar sig igenom sin barndom brottas hon med teman som auktoritet, utbildning och den gryende självständigheten, samtidigt som hon visar prov på sin kvickhet och ungdomliga trots. I början av romanen introduceras vi för Reina, som beskriver sig själv som ganska liten, vilket leder till hennes kamp med sin självbild och relationen till sin långa, otrevliga moster. Efter att hennes föräldrar har dött tas Reina om hand av sin moster, som bara går med på att uppfostra henne för ekonomisk vinning. Inledningen etablerar en lättsam men samtidigt gripande ton och lyfter fram Reinas busiga personlighet, hennes konfliktfyllda men kärleksfulla relation till prästen som undervisar henne samt hennes stillsamma uppror mot mosterns förtryckande auktoritet. Därmed läggs grunden för en berättelse om utveckling, självupptäckt och spänningen mellan individualitet och sociala förväntningar.