”En månad av livet: prosaverk” av Ludwik Bruner är en samling prosaverk som sannolikt skrevs i början av 1900-talet. Texten följer Jan Sten, en ung polsk utlandsboende i Paris, när han navigerar bland sina känslor av isolering, sina iakttagelser av livet i den livliga staden och sina relationer till vänner och nya bekantskaper. Samlingen utforskar teman som kärlek, förflyttning och ungdomens existentiella kamp. Samlingens inledning introducerar Jan genom en serie brev som han skriver till sin syster Wanda. I dessa brev reflekterar Jan över sina erfarenheter sedan ankomsten till Paris och beskriver sina sjukdomsperioder, sina sociala kontakter och sina växande känslor av främlingskap och längtan. Han berättar om möten med gamla vänner, om hur han tar sig fram på Paris myllrande gator och om sina kontakter med en medstudent, Turski, och en ung kvinna vid namn Zaleska. Jan brottas med sina känslor och nämner svartsjuka och existentiell fruktan, medan han märker att han blir mer uppslukad av sina tankar än delaktig i det livliga livet omkring honom. Detta inledande avsnitt lägger grunden för en djupare utforskning av Jans psyke genom hela samlingen och framhäver kontrasten mellan stadens energi och hans inre konflikter.