”Historia Antiga” av okänd författare är en historisk framställning som sannolikt skrevs i slutet av 1800-talet. Texten fungerar som en elementär avhandling om antikens historia och behandlar betydelsefulla civilisationer och folk, däribland hebréerna, egyptierna, assyrierna och babylonierna, genom centrala historiska perioder fram till Romarrikets fall. Boken tycks ge en systematisk översikt över dessa forntida samhällen, deras kulturer och avgörande händelser som format historien. Inledningen av ”Historia Antiga” presenterar begreppet antik historia och redogör för dess indelningar samt de viktigaste perioderna som strukturerar framställningen. Den börjar med en genomgång av förhistorisk tid, där mänsklighetens utveckling och den kulturella uppkomsten hos olika raser diskuteras. Inledningen anger tonen för en analytisk granskning av historiska folk och skapar en ram för att förstå deras arv, såsom de semitiska, hamitiska och ariska rasernas bidrag till civilisationen. Därefter skisseras dessa civilisationers utveckling, vilket leder vidare till de särskilda kapitlen om framstående folkgrupper, med början hos hebréerna, som utgör den grundläggande kontexten för den fortsatta historiska utforskningen.