Upanishaderna” av Swami Paramananda är ett filosofiskt verk som troligen har sitt ursprung i Indiens tidiga andliga traditioner. Det tillskrivs antiken men placeras ofta inom den vediska perioden. Denna text utgör en samling mystiska skrifter som utforskar djupgående frågor om själens, existensen och den ultimata verkligheten natur – och erbjuder visdom som överträffar tids- och kulturförbinder. Fokuset ligger särskilt på själens (Atman) och det gudomliga (Brahman) enhet. Textens inledning betonar översättarens avsikt att göra dessa uråldriga läror tillgängliga för en bredare publik, och reflekterar över de kraftfulla upplevelser som inspirerade skapandet av verket. Upanishaderna presenteras här som en grundläggande del av den vediska filosofin – och kontrasteras med de ritualistiska praktikerna i Vedorna mot den mer introspektiva sökandet efter kunskap och andlig förståelse som finns i Upanishaderna. Förordet ger en översikt över textens historiska översättningar samt det rådande önskan att avslöja de grundläggande sanningar som finns inom dem – och bjuder läsarna att närma sig dessa skrifter med en andlig och introspektiv inställning, för att förbereda dem för de djupa filosofiska diskussionerna som följer.