”Ifugao Law” av R. F. Barton är en etnografisk skildring skriven i början av 1900-talet. Denna publikation går på djupet med ifugaofolkets rättssystem och sedvänjor, en folkgrupp som är känd för sina intrikata risodlingsterrasser på Filippinerna. Den undersöker ifugaojuridikens rötter, bland annat dess samband med sedvänjor och tabun, och behandlar ämnen som sträcker sig från familjerätt och äganderätt till straffrätt och socialt ansvar. Inledningen presenterar ifugaokulturen och betonar att den saknar formell politisk styrning men har välutvecklade system av sedvanerätt som bygger på tabun och sociala normer. Verket hävdar att ifugaofolket, trots att det av utomstående har kallats ”barbariskt”, upprätthåller relativ fred och sammanhållning genom sin sedvanerätt, som är avgörande för deras sociala struktur. Barton lägger grunden för en ingående granskning av ifugaojuridikens särdrag, däribland äktenskapsavtal, arv av egendom och klanens skyldigheter, samtidigt som han placerar dessa sedvänjor i en bredare antropologisk diskussion om primitiva samhällen.