”Seductio Ad Absurdum” av Emily Hahn är en provocerande handbok skriven i början av 1900-talet. Verket går på djupet i förförelsens principer och praktiker och försöker omvandla de ofta missförstådda och förenklade föreställningarna om konsten till något mer analytiskt och strukturerat. Det utforskar förförelsens utveckling genom historiska sammanhang och moderna tolkningar, samtidigt som det vill ge praktisk vägledning åt blivande förförare. Inledningen presenterar förförelse som en komplex social praktik som har studerats i otillräcklig utsträckning. Hahn diskuterar tvetydigheten i termen ”förförelse”, lägger fram olika definitioner och argumenterar för en nutida förståelse av termen som speglar dess föränderliga natur och samhällets skiftande normer. Genom hela denna inledning framhäver hon förförelsens utveckling från historiska praktiker bundna av rigida könsroller till en modern förståelse som erkänner komplexiteten i mänskliga relationer och begär. Denna inledning fungerar som en grund för de olika lektioner och hypotetiska experiment kring förförelse som följer i boken.