”The Persian Mystics: Jalálu'd-dín Rúmí” av F. Hadland Davis är en omfattande utforskning av sufisk mystik, skriven i början av 1900-talet. Verket går in på livet och lärorna hos den berömde persiske poeten och filosofen Jalálu'd-Dín Rúmí, som hyllas för sina djupa mystiska insikter och sin lyriska poesi. Studien fångar inte bara kärnan i Rúmís skrifter utan även sufismens grundläggande begrepp, med betoning på teman som kärlek, gudomlig enhet och sökandet efter andlig upplysning. I början av texten ger författaren en introduktion till sufismen och beskriver dess ursprung och historiska sammanhang. Davis förklarar betydelsen av termen ”sufi”, som syftar på en grupp som ursprungligen avvisade materiellt överflöd och i stället omfamnade ett liv i enkelhet och hängivenhet. Han etablerar en intellektuell referensram genom att hänvisa till olika influenser på sufismen, däribland nyplatonismen, samtidigt som han framhäver de tidiga sufiernas, såsom Rābi'a och Mansur al-Hallāj, unika bidrag. Inledningen lägger grunden för en detaljerad granskning av Rúmís liv och verk och framställer sufismen som en rik tradition centrerad kring de djupa erfarenheterna av gudomlig kärlek och förening med den Älskade.