”Storia dei musulmani di Sicilia, vol. II” av Michele Amari är en historisk skildring skriven i mitten av 1800-talet. Boken undersöker de politiska och rättsliga strukturerna inom det muslimska samfundet på Sicilien under deras styre efter det bysantinska inflytandets tillbakagång. Den ger en ingående granskning av styrelseskick, äganderätt och samhällsdynamik mellan de olika grupper som befolkade Sicilien under den muslimska perioden. Inledningen till verket lyfter fram kontrasten mellan det tidigare bysantinska samhället och det mer livfulla och aktiva muslimska samfund som efterträdde det. Den börjar med en detaljerad analys av den politiska styrningen under olika dynastier, med särskilt fokus på emirens roll och den lokala myndighetsutövningens komplexa natur. Amari redogör för hur emirerna utövade betydande makt, ofta oberoende av kalifatet, vilket lade grunden för senare utmaningar inom den lokala förvaltningen. Texten berör också framväxten av sociala spänningar mellan olika etniska och stamrelaterade grupper, såsom araber och berber, liksom mellan lokalbefolkningen och dess härskare, och återspeglar därmed den rika väv av samspel som präglade denna historiska period.