”Agua de Nieve” av Concha Espina är en roman skriven i början av 1900-talet. Berättelsen introducerar läsarna för Regina de Alcántara, en ung kvinna som ger sig ut på en resa fylld av självupptäckt och känslomässigt djup, samtidigt som hon navigerar sina relationer med sin familj, särskilt sin sjuke bror Daniel, och sin förtrogna Eugenia Barquín. Romanen utforskar teman som förlust, identitet och strävan efter lycka mot en rik fond av landskap och personliga prövningar. I början av romanen anländer Regina till San Simóns lazarett efter en resa från andra sidan havet, fylld av en blandning av upprymdhet och melankoli. När hon går i land förmedlar hon ett komplicerat känslotillstånd – hon uttrycker en glädje blandad med sorg när hon reflekterar över sin anknytning till hemlandet och sin brors nyliga död. Berättelsen utvecklas genom Reginas möten med medresenärer, en ömsint men ansträngd relation till hennes bror och hennes inledande motstånd mot vuxenlivets krav. De inledande kapitlen lägger grunden för Reginas inre konflikter och förhoppningar, när hon försöker förena sitt förflutna med sina förhoppningar inför framtiden.