”Platonis Apologia Socratis” av Platon är en sokratisk dialog skriven efter 399 f.Kr. Verket skildrar Sokrates juridiska försvar vid rättegången, där han anklagades för gudlöshet och för att fördärva Atens ungdom. Inför en jury på kanske 500 män vägrar Sokrates att kompromissa med sin integritet, trots möjligheten att blidka fördomarna. Genom sin karakteristiska utfrågningsstil förhör han sina anklagare och hävdar att hans enda visdom består i att veta att han ingenting vet. Juryn dömer honom slutligen till döden.