”Parisiana” av Rubén Darío är ett litterärt verk skrivet i slutet av 1800-talet. Boken erbjuder en samling reflektioner och iakttagelser, med huvudsakligt fokus på de landsflyktiga kungligheternas liv och hur personliga anekdoter flätas samman med historiska kommentarer. Berättelsen ger liv åt gestalter som Eugenia de Montijo och Isabella II och skildrar deras kungliga erfarenheter mot bakgrund av den europeiska politiken. Inledningen till ”Parisiana” lägger grunden för en rik historisk berättelse där biografi förenas med samhällskommentarer. Darío presenterar läsarna för Eugenia de Montijos dystra gestalt och reflekterar över hennes förvandling från kejsarinna till en försummad änka. Texten kontrasterar hennes öde mot Isabella II:s, som bevarar sin kungliga värdighet i exil. Genom levande beskrivningar och gripande anekdoter tecknar författaren en bild av de känslomässiga prövningar som dessa historiska gestalter mötte och uppmanar läsarna att begrunda maktens förgänglighet samt förlustens och minnets smärtsamma verklighet.