”Folklore om skotska sjöar och källor” av James M. Mackinlay är en detaljerad utforskning av vattenkällornas kulturella och andliga betydelse i Skottland, skriven i slutet av 1800-talet. Detta vetenskapliga verk går på djupet med historien och sedvänjorna kring brunnsdyrkan samt den vördnad som i skotsk folktro visats floder, sjöar och källor. Författaren undersöker dessa naturelements roll i människors liv och drar paralleller mellan forntida föreställningar och moderna sedvänjor. Textens inledning lägger grunden för förståelsen av temat vattendyrkan och knyter det till arkaiska traditioner av naturdyrkan som flätades samman med tidigkristna sedvänjor. Den behandlar relationen mellan naturelement och skotsk kultur och berör den vidskepelse som fiskare och sjömän hyste, liksom historiska anekdoter om ritualer förknippade med betydelsefulla vattenplatser såsom heliga källor. Mackinlay presenterar olika gestalter ur skotsk folklore och historia som ytterligare belyser vattnets transcendens som en helig entitet och framhäver dess dubbla roll som både försörjare och fara i de tidiga invånarnas ögon.