”Arthur Schopenhauers essäer: Livets visdom” av Arthur Schopenhauer är en filosofisk samling skriven i början av 1800-talet. Verket undersöker lyckans väsen och hur människor kan skapa ett tillfredsställande liv genom att förstå tre huvudsakliga aspekter: personlighet, egendom och social ställning. Schopenhauers synsätt betonar de inre reflektionerna kring en persons karaktär snarare än de materiella eller samhälleliga utmärkelser personen kan uppnå. I början av boken introducerar Schopenhauer begreppet ”eudaimonologi”, som är läran om lycka och vägarna till ett njutbart liv. Han redogör för sin grundläggande tes att en människas lycka främst styrs av vad hon är på insidan – det vill säga hennes karaktär, hälsa och intellekt – snarare än av yttre faktorer som rikedom eller anseende. I detta inledande avsnitt kritiserar han människors benägenhet att förlita sig på samhällets omdöme och yttre bekräftelse för sin lycka och betonar att verklig tillfredsställelse kommer ur ett sunt och välutvecklat inre liv.