„Fundamentalfilosofi, tom II“ av Jaime Luciano Balmes är en filosofisk behandling skriven i början av 1800-talet. Denna verksamling granskar naturen hos förnimmelser och deras betydelse i samband med uppfattning och existens. Balmes undersöker hur förnimmelser upplevs inomför sig och hur de inte nödvändigtvis måste överensstämma med yttre verkligheter, vilket lägger grunden för diskussioner om naturn hos kunskap och existens. Inledningen av texten definierar förnimmelse som en enbart inre upplevelse och skiljer mellan själva handlingen att uppfatta något och den bedömning om yttre världen som följer därefter. Balmes ger exempel, såsom uppfattningen av två identiska bilder, för att illustrera att förnimmelser kan uppstå utan direkt samband med yttre objekt – vilket väcker frågor om tillförlitligheten hos våra sinnen. Vidare hävdar han att även om djur uppfattar förnimmelser, är deras förståelse begränsat, vilket tyder på en skillnad mellan sensoriska upplevelser och sann intelligens. I stort sett lägger bokens inledning grunden för en djupare undersökning av hur förnimmelser hänger samman med kunskap, verklighet och de olika former av medvetenhet.