”Kahdeksantoista runoniekkaa” av Kustavi Grotenfelt är en samling finländska folkdikter och sånger, skriven i slutet av 1800-talet. Denna antologi lyfter fram verk av olika poeter, däribland Paavo Korhonen, Pietari Väänänen och andra, och fångar den finländska litteraturens rika muntliga tradition. Boken reflekterar över teman som finländsk identitet, språk och kultur så som de kommer till uttryck i poesin, och kan ge insikter i tidens samhälleliga och historiska sammanhang. Samlingens inledning skapar en grund för att hylla finländsk poesi, presenterar centrala medverkande och antyder deras mångskiftande ämnen. Den börjar med ett förord som betonar vikten av att fånga och bevara folkkonsten och ställer den i kontrast till de bildade eliternas verk. Där lyfts Paavo Korhonens litterära insatser fram, och hans liv samt de teman som genomsyrar hans verk beskrivs, såsom samhällsobservationer och personliga reflektioner kring frågor som alkohol och den finländska identitetens natur. Texten visar Korhonens unika förening av berättande och poesi och hur han i sina verser fångar kärnan i vanliga människors erfarenheter och känslor.