”Μικρά Φυσικά, Τόμος Δεύτερος” av Aristoteles är en vetenskaplig publikation som sannolikt skrevs under de första århundradena av vår tideräkning. Verket fokuserar på olika naturfenomen och mänskliga erfarenheter, däribland drömmarnas natur, deras orsaker och deras inverkan på varseblivningen, och förenar filosofi med empiriska iakttagelser för att förstå sinnesfenomen. I början av denna volym utforskas begreppet drömmar, och det hävdas att de uppstår inom det sinnliga snarare än det rationella området av psyket. Aristoteles börjar med att diskutera hur drömmandet skiljer sig från sinnesvarseblivningen i vaket tillstånd och betonar att även om man kan uppleva livfulla bilder i drömmar, styrs dessa inte av yttre stimuli på samma sätt som när man är vaken. Han framhåller att drömmar är kvarvarande intryck från tidigare sinneserfarenheter och ger insikter i hur varseblivning och fantasi fungerar under sömnen. Dessutom undersöker Aristoteles hur känslomässiga och kroppsliga tillstånd kan påverka drömmar och antyder ett komplext samspel mellan själ och kropp i dessa nattliga berättelser.