”Kina, Japan och USA” av John Dewey är en filosofisk undersökning med fokus på de samtida förhållandena i Fjärran östern och deras följder för Washingtonkonferensen, skriven i början av 1900-talet. Texten granskar de invecklade och ofta spända relationerna mellan Japan, Kina och USA under en avgörande period i de internationella relationerna, präglad av Japans växande inflytande och följderna av västerländsk imperialism. Inledningen behandlar de skarpa skillnaderna i politiskt klimat och folklig opinion mellan Japan och Kina och noterar osäkerheten i Japan kring landets internationella ställning samt den utbredda rädslan i Kina för att hamna under japanska intressens dominans. Dewey kritiserar hur diplomatiska budskap tolkas olika i de båda länderna, vilket blottlägger en djup psykologisk klyfta. Han illustrerar sina iakttagelser med konkreta exempel på Japans växande ekonomiska makt och militära närvaro i Kina, samtidigt som han betonar det trängande behovet av en mer nyanserad förståelse av relationerna mellan öst och väst under denna tumultartade period.