”Människans natur och handlande: En introduktion till socialpsykologin” av John Dewey är en filosofisk avhandling med fokus på socialpsykologi, sannolikt skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar det intrikata sambandet mellan mänskligt beteende, moraliska principer och sociala miljöer och betonar hur vanor formar individuellt och samhälleligt handlande. Deweys behandling av vanebegreppet som ett centralt element i mänsklig interaktion banar väg för en djupare granskning av moralens samband med människans natur och sociala förhållanden. I inledningen av Deweys verk introduceras tesen att traditionella moraluppfattningar ofta betraktar människans natur med misstänksamhet, vilket leder till en åtskillnad mellan moralen och det mänskliga beteendets realiteter. Han kritiserar moralisters historiska patologisering av människans natur och undersöker hur samhällsstrukturer påverkar individens handlingar. Dewey hävdar att förståelsen av vanor – en syntes av impulser och intelligens – är avgörande för ett mer realistiskt förhållningssätt till socialpsykologin och framhåller att moraliska principer bör grundas på en empirisk studie av människans natur och samhälleliga förhållanden snarare än på abstrakta ideal. Genom denna undersökning föreslår han ett mer integrerat och praktiskt ramverk för att diskutera moral inom ramen för mänskligt handlande.