”Själens uppvaknande” av Muhammad ibn ’Abd al-Malik Ibn Tufayl är en filosofisk roman skriven på 1100-talet. Berättelsen skildrar Hayy Ibn Yokdhans liv, en pojke som på mystiskt vis hamnar på drift på en ö, där han växer upp och överlever i ensamhet samtidigt som han när en medfödd strävan efter kunskap och förståelse. Allteftersom Hayy utvecklas brottas han med existentiella frågor om naturen, gudomligheten och själens väsen, och gör på vägen djupgående filosofiska upptäckter. I berättelsens början presenteras Hayy Ibn Yokdhan, en prinsessas son, som överges vid födseln och finner tröst hos en omvårdande hind på en öde ö. När han mognar blir han allt mer medveten om sin omgivning, tillverkar redskap för att överleva och ägnar sig åt självreflektion. Ensamhetsmotivet leder honom till att genom iakttagelse och introspektion begrunda djupa filosofiska begrepp, däribland skapelsen, existensen och det gudomligas natur. Hans resa utforskar både livets fysiska verkligheter och själens metafysiska frågor och lägger grunden för en filosofisk diskussion som, när han senare möter Asal, förenar hans insikter med de religiösa läror som Asal företräder.