”Psychotherapy” av James J. Walsh är en vetenskaplig publikation skriven i början av 1900-talet. Boken undersöker psykoterapins historiska och praktiska tillämpningar inom medicinsk behandling och betonar särskilt de psykologiska aspekterna av läkande. Walsh, som var ledamot av flera medicinska sällskap och professor, förespråkar en mer medveten användning av psykoterapi och hävdar att sinnet spelar en avgörande roll för både fysisk och psykisk hälsa. Bokens inledning skapar en grund genom att behandla psykoterapins historiska sammanhang inom medicinen och spåra dess ursprung tillbaka till forntida läkare som insåg den mentala påverkan på läkande. Walsh ger exempel från olika epoker och medicinska praktiker och understryker sinnestillståndets och suggestionens bestående betydelse i behandlingen. Han påpekar hur både läkarens och patientens förtroende kan förbättra behandlingsresultaten, vilket visar på behovet av en medveten integrering av psykologiska tekniker i den medicinska praktiken. Denna grundläggande betoning tydliggör Walshs argument att en förståelse av samspelet mellan sinne och kropp är avgörande för ett effektivt läkande.