"Påvarna och vetenskapen" av James J. Walsh är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Verket fördjupar sig i det intrikata och ofta missförstådda förhållandet mellan påvemakten och utvecklingen av vetenskap och medicin från medeltiden till 1800-talet. Walsh strävar efter att undanröja de utbredda missuppfattningarna om kyrkans påstådda motstånd mot vetenskapliga framsteg, särskilt inom medicinsk utbildning och medicinsk praxis. I början av boken presenterar författaren den vitt spridda föreställningen att den romersk-katolska kyrkan och påvarna motsatte sig medicinsk vetenskap, i synnerhet dissektion och anatomi. Han berättar om sin egen undersökning av dessa påståenden och finner till slut omfattande belägg som motsäger denna bild. Walsh betonar kyrkans betydande bidrag till grundandet av medicinska skolor och uppmuntran av vetenskaplig forskning under medeltiden. Han lyfter fram centrala personer och historiska utvecklingar som belyser påvarnas beskydd av medicin och vetenskap och bemöter därmed den sedan länge rådande uppfattningen att kyrkan hämmade den vetenskapliga utvecklingen.