"Los enemigos de la mujer" av Vicente Blasco Ibáñez är en roman skriven i början av 1900-talet. Berättelsen kretsar kring en grupp män, däribland prins Miguel Fedor Lubimoff och hans följeslagare, som diskuterar livet, samhället och kvinnor mot bakgrund av en värld i krig. Boken lovar att utforska teman som maskulinitet, samhällsroller och de komplexa relationerna mellan män och kvinnor, särskilt under turbulenta tider. Berättelsens inledning utspelar sig i Monte-Carlo, där personerna samlas för en måltid. Prinsen framför sitt kontroversiella påstående att mäns sanna visdom ligger i att inte behöva kvinnor, vilket ger upphov till eftertänksamma debatter bland gästerna. Genom deras samspel antyds varje persons bakgrund, vilket tecknar bilden av en mångfacetterad grupp som reflekterar över sina liv – en soldat, en konstnär och en vetenskapsman – samtidigt som kriget tornar upp sig i fjärran. Denna inledande situation skapar en intresseväckande utgångspunkt för att utforska kärlekens, krigets och identitetens dynamik genom hela romanen.