”Mare nostrum” av Vicente Blasco Ibáñez är en roman skriven i början av 1900-talet. Den skildrar Ulises Ferraguts liv och äventyr, en ung pojke vars fantasi väcks av berättelser om historia, kärlek och drömmar om äventyr, särskilt inspirerade av en grekisk kejsarinna och den rika sjöfartskultur som omger Medelhavet. Berättelsen utforskar de intrikata relationerna mellan familjen, historien och havet och visar huvudpersonens förhoppningar och oskuldsfullhet. Inledningen av ”Mare nostrum” presenterar Ulises Ferragut och hans far, Don Esteban, en notarie som fascineras av det förflutna och älskar historia. Genom deras besök i kyrkan Santa Bárbara fängslas Ulises av berättelsen om kejsarinnan Constanza Augusta, vars liv och arv sätter hans fantasi i brand. När Ulises skymtar det förflutna i sin fars berättelser brottas han med det nutida livets verklighet, från längtan efter äventyr på havet till att forma sin framtid. Det första kapitlet lägger grunden för Ulises sökande efter sin identitet och avslöjar hans förbindelse med en värld som förenar historisk betydelse med personliga strävanden.