”Nationalismus” av Rabindranath Tagore är en insiktsfull filosofisk avhandling skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar begreppet nationalism, särskilt i samband med Indien och dess historiska samhällsstruktur, samtidigt som det kritiserar de moderna nationalstaternas mekanistiska natur. Tagore fördjupar sig i teman som identitet, folkgruppernas inbördes sammanlänkning och nationalismens moraliska konsekvenser, och kontrasterar västerländska ideal mot indiska traditioner. Textens inledning presenterar Tagores filosofiska reflektioner över olika folks historiska utmaningar och karaktär. Han betonar Indiens unika kamp med etnisk mångfald och social integration och framställer dessa utmaningar som möjligheter till moralisk och andlig utveckling snarare än enbart hinder. Tagore kritiserar den moderna nationalismens mekaniserade verksamhet, som prioriterar makt och materiell vinning framför äkta mänskliga förbindelser. Han varnar för att den hänsynslösa strävan efter nationalism ofta leder till moraliskt förfall och uppmanar till en återgång till djupare mänskliga värden som värnar individens värdighet och den gemensamma andan snarare än abstrakta nationalistiska ideologier.