”Putumayo, djävulens paradis” av W. E. Hardenburg är en historisk skildring skriven i början av 1900-talet. Verket undersöker de övergrepp som begicks mot ursprungsbefolkningen i Putumayo-regionen i Sydamerika under gummihandeln och belyser hänsynslös exploatering och kränkningar av mänskliga rättigheter. Berättelsen fungerar både som en anklagelseakt mot dessa koloniala praktiker och som en uppmaning till ansvarsutkrävande och förbättrade förhållanden för de förtryckta ursprungsbefolkningarna. Inledningen skildrar de fasansfulla förhållandena i Amazonasdalen och fokuserar på systematisk tortyr, mord och förslavning av de lokala ursprungsfolken, framför allt huitotoerna. Hardenburg reflekterar över den skarpa kontrasten mellan inkafolkets historiska styre, som främjade rättvisa och samarbete bland deras folk, och den brutala verklighet som dessa stammar mötte under gummiföretagens girighet i den moderna republiken. Detta avsnitt lägger grunden för Hardenburgs egna utforskningar och undersökningar av regionen och skildrar Putumayos vidsträckta, outforskade territorium som både en källa till stor rikedom och en plats för ofattbart lidande.