”Todo al Vuelo” av Rubén Darío är ett litterärt verk som sannolikt hör hemma i början av 1900-talet och förenar inslag av prosa och poetisk reflektion. Texten fångar kärnan hos olika gestalter och utforskar särskilt den livfulla miljön i Paris och de skiftande personligheter som fyller dess gator, vilket speglar en uppskattning av kulturella nyanser och en kritik av samhälleliga normer. Inledningen av ”Todo al Vuelo” består av en serie vinjetter som avslöjar författarens skarpa iakttagelseförmåga, när han beskriver de livliga mötena och de särpräglade egenskaperna hos människorna i Paris. Han riktar uppmärksamheten mot en särskild gestalt: en stolt och välklädd svart man i panamahatt, omgiven av en färgstark skara utlandsboende, vilket speglar stadens rika kulturella väv. Berättelsen rör sig genom olika möten och iakttagelser kring dessa ”exóticos” och berör teman som identitet och social status. Den antyder att Paris som skådeplats blir en egen karaktär genom sina dynamiska och mångskiftande invånare.