”La montée aux enfers” av Maurice Magre är en diktsamling skriven i början av 1900-talet. Verket fördjupar sig i teman som existentialism, sensualitet och de mörkare aspekterna av mänsklig erfarenhet och antyder därigenom en levande utforskning av det mänskliga psyket. Genom sina surrealistiska och ofta groteska bilder syftar det till att väcka starka känslomässiga reaktioner. Samlingens inledning introducerar läsaren till ett hemsökande och livfullt landskap som skildras genom dikten ”Le Jardin Maudit”. Här träder talaren in i en förbannad trädgård som övervakas av en ormliknande gestalt, där naturen framstår som grotesk och förorenad. Växt- och djurlivet återspeglar lidande och förfall, med bilder av blödande stenar, vidriga odörer och deformerade varelser, vilket illustrerar en värld fördärvad av mänsklig last. Denna mörka och melankoliska miljö bereder vägen för poetens utforskning av oroande teman kring begär, död och skönhetens skörhet genom hela samlingen.