”Old Calabria” av Norman Douglas är en reseskildring från början av 1900-talet som utforskar de kulturella och historiska landskapen i regionen Kalabrien i södra Italien. Berättelsen erbjuder en rik väv av iakttagelser där personliga reflektioner blandas med historiska anekdoter, medan författaren strövar genom städer präglade av antika ruiner, folklore och lämningarna efter forna civilisationer. Boken avslöjar Douglas’ tillgivenhet för platsen och dess unika karaktär och illustrerar den komplexa väven av inflytanden från olika kulturer, såsom saracenerna och normanderna. I början av ”Old Calabria” beskriver Douglas staden Lucera och noterar blandningen av charm och förfall. Han förmedlar en känsla av stadens unika karaktär genom att skildra dess arkitektur, offentliga platser och lokalbefolkningens sätt. Under sin utforskning presenterar han slottets tillsyningsman, som delar med sig av färgstarka men tvivelaktiga historiska berättelser och därigenom speglar den blandning av legend och fakta som är typisk för regionen. När Douglas betraktar landskapen och reflekterar över den historiska betydelsen hos gestalter som Fredrik II målar han upp ett intrikat porträtt av ett land rikt på både skönhet och ett plågat förflutet, vilket banar väg för djupare insikter i Kalabriens dragningskraft allt eftersom berättelsen fortskrider.