Vad människan lever för” av graf Leo Tolstoj är en filosofisk berättelse skriven i början av 1900-talet. Boken utforskar de grundläggande frågorna kring mänskligt existensförhållande och fokuserar på livets natur, kärlekens betydelse samt sambandet mellan individer. Den tar upp teman som generositet, medkänsla och de moraliska ansvar som människor har för varandra. Berättelsen följer Semel, en skomakare som kämpar med fattigdom och svårigheter samtidigt som han försörjer sin familj. En dag stöter han på en mystisk, naken man utanför en kyrka – en man som tydligen lider av kylan. Semels initiala rädsla och tvekan ger plats för medkänsla, och han beslutar sig för att hjälpa mannen, vilket visar hans egen mänsklighet trots sina eländiga omständigheter. Med tiden börjar den nakena mannen, som heter Mikhail, bo hos Semel och hans familj, och genom sin ödmjukhet och hängivenhet förändrar han deras liv. När Semel och hans fru Matrena kommer att förstå Michails förflutna samt de gudomliga lärdomar han representerar, inser de att det sanna livet kommer från kärlek och den självislösa samhörigheten mellan människor. I slutändan betonar berättelsen att mänskligt existensförhållande inte endast upprätthålls av materiella behov, utan främst av kärlek och altruism.