Les petits vagabonds” av Jeanne Marcel är ett skönlitterärt verk som troligen skrevs i slutet av 1800-talet. Berättelsen handlar om två mångbarnssystkinder, César och Aimée, som lever i svårigheter och fattigdom i Paris och säljer blommor för att överleva. De stödjs av sin enda vän, Balthasar – en smart men sliten hund som förblir lojal trots deras elaka förhållanden. I början av romanen lär läsarna känna César och Aimée, två unga mångbarn som lever under vård av en försummad vaktman, Joseph Ledoux. De inledande kapitlen skildrar deras elaka liv – hur de vandrar på gatorna i Paris, säljer blommor och drömmer om ett bättre liv. César ifrågasätter ibland sin förflutna, men Joseph avfärdar alltid deras frågor. En dag får systkindren en guldklippa från en vänlig dam, vilket fyller dem med hopp – men Josephs girighet och grymhet slöser snabbt bort alla glädje de kunde känna. Till slut leder deras resa dem till möte med godhjärtade byborna som tar hand om dem och ger dem en inblick i ett mer hoppfullt och välvårdande liv, samtidigt som de hanterar utmaningarna i sin svaga situation.