The Religion of Ancient Rome” av Cyril Bailey är en historisk skrift skriven i början av 1900-talet. Verket gräver sig in i de trosuppfattningar, praktiker och ritualer som präglade den forntida romerska religionen, med fokus på dess ursprung och de särdrag som skiljde den från senare utvecklingar påverkade av utländska kulturer. Boken syftar till att utforska de grundläggande aspekterna av den romerska religionen, särskilt det som ofta kallas “Numas religion”. I inledningen framförs idén att förståelsen av den tidiga romerska religionen kräver att man tar bort lager av senare påverkan och istället fokuserar på dess inhemska komponenter. Bailey jämför studiet av den romerska religionen med arkeologiska rekonstruktioner och betonar nödvändigheten att först förstå de ursprungliga trosuppfattningarna innan de förändrades av externa påverkan. Han lyser fram vikten av primärkällor såsom kvarvarande inskriptioner och forntida ritualer för att kunna identifiera den autentiska andliga strukturen hos det tidiga Rom, vilket han planerar att undersöka i de följande kapitlen. Introduktionen fungerar som en grund för en mer djupgående utforskning av viktiga aspekter av denna forntida tro – såsom hushållsbedrifter, jordbrukspraktiker och den andliga uppfattningen om naturliga fenomen.