The Religion of Ancient Rome” av Cyril Bailey är en historisk skrift skriven i början av 1900-talet. Verket gräver djupet in i trosuppfattningarna, praktikerna och ritualerna i den forna romerska religionen, med fokus på hennes ursprung och de egenskaper som skiljer henne från senare utvecklingar som påverkades av utländska kulturer. Målet med boken är att utforska de grundläggande aspekterna av den romerska religionen, särskilt det som ofta kallas “Numas religion”. I inledningen framförs idén att för att förstå den forna romerska religionen måste man ta bort lager av senare påverkan och istället fokusera på de inhemska komponenterna. Bailey byrjar med att jämföra studiet av den romerska religionen med arkeologiska rekonstruktioner och betonar nödvändigheten att förstå de ursprungliga trosuppfattningarna innan de förändrades av yttre påverkan. Han lyser fram vikten av primärförråd, såsom kvarlevande inskriptioner och forna ritualer, för att kunna ta reda på den autentiska andliga strukturen i det tidiga Rom. Detta ska undersökas i de följande kapitlen. Inledningen utgör en grund för en djupare utforskning av viktiga aspekter av denna forna tron, såsom hushållsbedrifter, jordbrukspraktiker och den andliga uppfattningen om naturliga fenomen.