„Aristoteles’ poetik“ är en filosofisk abhandling skriven omkring 335 f.Kr. Denna tidigaste kvarlevande verksamling inom grekisk dramatikteori undersöker poesi som en konst av efterliknelse, med fokus på tragedi, epik och komedi. Aristoteles analyserar hur dessa genrer skiljer sig åt vad gäller rytm, karaktärer och berättarkonstruktion, och utarbetar grundläggande begrepp som katharsis och dramatisk struktur. Även om endast avsnittet om tragedi och epik har överlevt, har denna text blivit en stöttepelare för västerländsk litteraturkritik och har haft stor inverkan på debatter om berättande och konstnärligt skapande i århundraden.
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Poetics_(Aristotle))