The Nicomachean ethics of Aristotle
Om denne boken
Aristoteles’ etik” är en grundläggande filosofisk behandling skriven på 400-talet f.Kr. Denna verksamling utgör en omfattande utforskning av moralfilosofi och tar upp naturen hos god karaktär, dygd – och i slutändan lycka, som Aristoteles anser vara huvudmålet med mänsklig verksamhet. Texten ingår i Aristoteles’ bredare diskussioner om människans uppförande och sammanfaller med hans annan verk, “Politik”, för att bilda en helhetsbetraktning av det moraliska och den offentliga livet. Inledningen till denna viktiga text introducerar de centrala temana inom etiken som gäller individuellt beteende i samhällets sammanhang. Aristoteles menar att varje handling är riktad mot något godt, och att lycka definieras som det ultimata målet som människor strävar efter. Genom en grundlig analys av olika livsstilar – inklusive strävan efter njutning, ära och eftertanke – kritiserar Aristoteles på ett eftertänksamt sätt vanliga uppfattningar om lycka. Han betonar vikten av dygd, som uppnås genom vana och förnuftig handling, och sammanflätar därmed etiken med de praktiska aspekterna av att leva väl och fungera i samhället. Utdraget illustrerar Aristoteles’ metod för filosofisk undersökning och lägger grunden för hans omfattande studier av moraliska dygder och deras tillämpning i livet.
Merknader
Wikipediasida om denna bok: en.wikipedia.org/wiki/Golden_mean_(philosophy))
