”Über die Geometrie der alten Aegypter” av Emil Weyr är en vetenskaplig publikation som presenterades i slutet av 1800-talet. Verket utforskar den fornegyptiska civilisationens geometriska kunskaper och metoder och belyser dess bidrag till geometrins utveckling som vetenskap. Boken riktar sig till läsare som är intresserade av matematikens historia och forntida kulturers intellektuella bedrifter. I denna publikation undersöker Emil Weyr ursprunget till och utvecklingen av den geometriska förståelsen i det forntida Egypten och hävdar att Egypten inte var matematikens enda vagga, utan att olika kulturer utvecklade geometriska begrepp utifrån praktiska behov. Författaren granskar historiska redogörelser av grekiska filosofer, såsom Herodotos och Platon, och beskriver hur grekerna förvärvade sina geometriska kunskaper från egyptiska präster. Weyr analyserar dessutom antika texter och artefakter, däribland Rhindpapyrusen, för att styrka påståenden om avancerade kunskaper inom lantmätning, geometrisk konstruktion och praktiska tillämpningar. Verket avslutas med ett konstaterande av den egyptiska geometrins sofistikering och blottlägger ett kulturellt arv som i hög grad påverkade det efterföljande matematiska tänkandet.