”Kant und Goethe” av Georg Simmel är en filosofisk avhandling skriven i början av 1900-talet. Verket utforskar de kontrasterande världsbilderna och filosofierna hos Immanuel Kant och Johann Wolfgang von Goethe och ger en djupgående analys av deras bidrag till västerländskt tänkande och kulturell identitet. Texten behandlar teman som existensens natur, perception, moral och balansen mellan subjektiv erfarenhet och objektiv verklighet. I bokens inledning presenteras den grundläggande dualismen mellan subjektiva och objektiva sfärer samt vikten av att förstå denna åtskillnad. Simmel diskuterar hur Kants filosofi representerar subjektivismens höjdpunkt genom att betona jagets roll i formandet av vår uppfattning av världen, samtidigt som den yttre verklighetens betydelse bevaras. Goethes förhållningssätt fokuserar däremot på att identifiera enheten mellan mänsklig erfarenhet och naturvärlden och förmedlar en mer holistisk syn som integrerar existensens såväl inre som yttre aspekter. Detta lägger grunden för en jämförelse av deras filosofiska metoder och synsätt och blottlägger en rik dialog mellan två framstående gestalter i den tyska idéhistorien.