”Civilisation: Its Cause and Cure; and Other Essays” av Edward Carpenter är en kritisk granskning av samhälleliga konstruktioner, skriven i slutet av 1800-talet. Verket reflekterar över civilisationens tillstånd och antyder att den kan vara en sjukdom som mänskligheten måste genomgå, samtidigt som det hävdar att civilisationer historiskt har dukat under för olika åkommor och att den verkliga hälsan kanske kan återupptäckas genom en återgång till mer primitiva levnadssätt. Genom essäer som utforskar samhällets, vetenskapens och moralens natur argumenterar Carpenter för en ny förståelse av vad som utgör mänskligt välbefinnande. Volymen inleds med ett tankeväckande förord där Carpenter minns mottagandet av sitt första verk, ”Civilisation”, som framfördes som ett föredrag för Fabian Society. Han antyder att civilisationen, som en gång betraktades som ett idealtillstånd, i stället har visat sig vara behäftad med sjukdomsliknande symtom, däribland social splittring och individualism, vilket förringar den mänskliga naturens enhet. Carpenter hävdar med eftertryck att det moderna samhällets fysiska och mentala problem visar på behovet av en omvärdering och en möjlig återgång till ett tillstånd som står naturen närmare, och förespråkar en djupare granskning av den personliga och kollektiva hälsan när mänskligheten går framåt.