”Les apôtres” av Ernest Renan är en historisk skildring skriven i slutet av 1800-talet. Den utgör den andra boken i Renans större verk ”Histoire des Origines du Christianisme” och fokuserar på perioden från Jesu död till Paulus tidiga missionsresor. Texten fördjupar sig i den tidiga kristna kyrkans framväxt och inverkan samt i apostlarnas betydelsefulla roller under denna omvälvande period i religionshistorien. Inledningen av ”Les apôtres” banar väg för en skildring av händelserna efter Jesu Kristi död, med början den 4 april år 33 e.Kr. Renan beskriver hur apostlarna, drivna av Jesu undervisning och påstådda uppståndelse, börjar organisera sig och sprida sin tro trots utmaningar och motgångar. Han betonar betydelsen av apostlarnas erfarenheter i Jerusalem, deras växande tro på uppståndelsen och de första steg de tar mot att upprätta den första kristna gemenskapen. Denna handlingspräglade period visar hur den tidiga kyrkan formade en identitet skild från judendomen och antyder de avgörande missionsresor som senare ska följa under Paulus ledning.