Parnaso Filipino” av Eduardo Martín de la Cámara är en samling poesi skriven av filippinska författare i början av 1900-talet. Denna antologi lyfter fram verk från författare på Filippinerna som uttrycker sina känslor och identiteter, mestadels genom spanska språket under den spanskiska koloniseringstiden. Antologin ger också en historisk sammanhang för utvecklingen av filippinsk poesi och tar upp teman som nationalism och kulturell identitet. I början av “Parnaso Filipino” presenterar redaktören en prolog där han beskriver de utmaningar och begränsningar som filippinska författare stod inför under spanskt styre, inklusive censurfrågor och språkbarriärer. Redaktören betonar att även om diktarna är skrivna av filippinska författare, så är de huvudsakligen skrivna på spanska – vilket speglar en komplex relation med koloniala inflyenser. Flera författare, bland annat José Rizal och Cecilio Apóstol, nämns för deras betydande bidrag till filippinsk litteratur. Prologen lägger grunden för en rik samling poetiska uttryck som resonerar med teman som patriotism, frihet och den unika filippinska erfarenheten – och antyder de mångfaldiga stilen och rösterna som representeras i samlingen.