”A Gratidão” av Camilo Castelo Branco är en roman som sannolikt skrevs i mitten av 1800-talet. Berättelsen kretsar kring de svårigheter som en ung flicka vid namn Rosa och hennes åldriga, blinda mormor möter när de tvingas söka skydd hos en medkännande dam, Dona Thereza. Deras färd präglas av extrema prövningar, som förvärras av de hårda vinterförhållandena, och lyfter fram teman som motståndskraft, tacksamhet och bandet mellan generationer. Romanens inledning har en dyster men gripande ton och introducerar läsaren till Rosa och hennes mormor under de sista dagarna i december, där de kämpar sig fram genom snön. Den gamla kvinnan, svag och blind, uttrycker förtvivlan över deras mödosamma färd, medan den modiga unga flickan stöder henne med orubblig beslutsamhet. När de till slut når Dona Therezas hem framträder teman som barmhärtighet och vänlighet, då Rosa berättar den tragiska historien om hur hennes familj gick förlorad. Berättelsen antyder kärlekens och stödets omvälvande kraft, när både Rosa och hennes mormor söker en ny plats i en värld som har varit ovänlig mot dem. Denna första inblick i deras utsatta situation lägger grunden för en berättelse som utvecklas med känslomässigt djup och samhällskritiska inslag.