”Myths and Marvels of Astronomy” av Richard A. Proctor är en essäsamling som utforskar mötet mellan astronomisk vetenskap och den mytologi och folklore som omger den, skriven under slutet av 1800-talet. Verket undersöker hur forntida och moderna samhällen har tolkat himlafenomen genom myter och reflekterar över både de underverk som astronomin har avslöjat och de missuppfattningar som har uppstått jämsides med dem. Proctor strävar efter att presentera dessa ämnen på ett lättillgängligt sätt och undviker alltför tekniskt språk, samtidigt som han ger fascinerande inblickar i astronomins historiska och kulturella betydelse. Inledningen till denna publikation lägger grunden genom att beskriva författarens avsikt att undersöka astrologin och dess historiska sammanhang. Proctor diskuterar hur astrologin, som en gång var en allmänt accepterad företeelse, vävde in sig i kulturella föreställningar och vardagsspråk och därigenom synliggör spänningen mellan vetenskaplig förståelse och folklig tro. Han hänvisar till betydelsefulla historiska personer som Cicero och Plinius för att belysa den långvariga debatten om astrologins giltighet. Texten erbjuder en genomtänkt kritik av hur missuppfattningar kring stjärnorna gradvis utmanades av rationellt tänkande och vetenskapliga upptäckter och inbjuder läsaren att begrunda både lockelsen och dårskapen i astrologiska föreställningar genom historien.