”Libro della divina dottrina: Dialogo della divina provvidenza” av Katarina är en andlig traktat skriven i slutet av 1300-talet. Verket utforskar djupa teman som tro, kärlek och relationen mellan mänskligheten och Gud genom kontemplation och bön. Huvudpersonen är en själ som längtar efter gudomlig förening och vädjar för andras frälsning, särskilt för kyrkan och världen i stort. Textens inledning introducerar läsaren för en själ fylld av en djup önskan om Guds ära och helandet av mänsklighetens andliga sjukdomar. Denna själ ägnar sig åt innerlig bön och kontemplation och framför fyra böner till Gud: om personlig helgelse, kyrkans reformering, fred bland de kristna och Guds försyn för alla. Allteftersom berättelsen fortskrider upplyses själen om Guds vilja för världen och upplever en allt starkare iver att be för andra. Författaren framhäver betydelsen av ödmjukhet, kärlek och den uppriktiga önskan att förenas med Gud genom sina handlingar och böner, och bereder därmed vägen för djupare diskussioner om syndens, nådens och den gudomliga barmhärtighetens natur.