Nederlandsche Sagen en Legenden” av Josef Cohen är en samling sagor hämtade ur nederländsk folklore, utgiven i början av 1900-talet. Verket syftar till att fördjupa sig i själva kärnan av de nederländska folktraditionerna och berättarkonsten – blandande humor, känslor och en nypa av det mystiska – samtidigt som det tar hänsyn till de kulturella förändringar som över tid har påverkat dessa berättelser. Boken inleds med en förord från författaren, där han reflekterar över vikten av folklore och hur den uttrycker den mänskliga upplevelsen – förstärkt genom berättande, gester och traditioner. Berättelsen börjar sedan med sagan “Het Vrouwtje van Stavoren”, som skildrar en stolt och rik kvinna från Stavoren som blir förgripsen av girighet. När hon väntar på tillbakakomsten av sina fartyg, fyllda med rikedomar, möter hon en fattig man i desperat behov. Hennes nekande att hjälpa honom leder till en fruktansvärd förbannelse som i slutändan talar bort hennes rikedomar och tvingar henne att möta konsekvenserna av sina handlingar. Berättelsen utgör en gripande utforskning av stolthet, empati och konsekvenserna av ens val.