Skönheten som smökade tobak” av Aleksandr Sergejevitj Puschkin är ett poetiskt verk skapat under början av 1800-talet, vilket hör till litteraturns romantiska epok. Denna dikt utforskar teman som skönhet, begär och den särskilda charmen som förknippas med tobaksanvändning, samtidigt som kontraster mellan naturens förtjusande kraft och mänskliga längtan undersöks. Dikten presenterar en talesperson som är fängslad av en vacker kvinna vid namn Klimena och beklagar hennes ovanliga preferens för att inhala tobak istället för traditionella blommor som hon tidigare föredrog. Talespersonen vänder sig till en rad fantasifulla bilder som jämför den älskades val med olika karaktärer – från en äldre professor till en ung dragoner – var och en uppslukad av sina egna tobaksritualer. Genom hela dikten uttrycker talespersonen en längtan efter förändring och fantiserar om att bli just den tobak som kvinnan så kärskänner, vilket illustrerar en blandning av begär och melankoli. I slutändan fångar dikten essensen i ett otillgängligt kärleksskap, där både beundran och en känsla av övergivnad återspeglas inför den bittra-sötma naturen hos längtan.