De l’éducation d’un homme sauvage” av Jean Marc Gaspard Itard är en vetenskaplig publikation skriven i början av 1800-talet. Verket diskuterar utbildningen och utvecklingen hos en pojke som kallades “Sauvage de l’Aveyron” – en pojke som upptäcktes leva i isolering i skogen. Boken undersöker teman som mänsklig utveckling, effekterna av isolering samt möjligheterna till utbildning och civilisering hos individer som har växt upp utan samhällsinteraktioner. I början av texten presenterar Itard pojkens bakgrund, med betoning på hur han har lidit av försummelse samt bristen på sociala färdigheter och intellekt på grund av sina år i isolering. Berättelsen beskriver hur pojken fångades av jägare och fördes till olika institutioner, där han visade stark motstånd mot mänsklig kontakt och föredrog sin tidigare vilda livsstil. Itard uttrycker sin beslutsamhet att förstå och möjligen utbilda denna pojke, och skildrar de initiala utmaningarna samt sina observationer av barnets fysiska och mentala tillstånd. Inledningen lägger grunden för en detaljerad genomgång av de metoder och resultaten som Itard hoppades uppnå genom sina utbildningsinsatser – vilket också reflekterar över de bredare implikationerna för förståelsen av mänsklig utveckling.