”Don Quijotes kvickhet och visdom” av Miguel de Cervantes Saavedra är en samling ordspråk och humoristiska betraktelser hämtade ur romanen ”Don Quijote”, som skrevs i början av 1600-talet. Den rymmer den djupa och egendomliga visdomen hos berättelsens älskade gestalter, särskilt den vilseledde riddaren Don Quijote och hans pragmatiske väpnare Sancho Panza. Verket tjänar sannolikt till att belysa kontrasten mellan riddarideal och livets praktiska verklighet och visar den humor och insikt som genomsyrar originalromanen. Inledningen presenterar läsaren för Don Quijotes egendomliga väsen och skildrar huvudpersonens storhetsvansinne när han ger sig ut på sitt uppdrag att bli en kringvandrande riddare. Berättelsen beskriver Don Quijotes förberedelser – hans sökande efter rustning, namngivningen av hans häst Rosinante och hans förvandling av sig själv till en ädel riddare bosatt i det fiktiva landet La Mancha. Mitt i sina komiska missöden framställs han med en blandning av allvar och absurditet när han förbereder sig för att utföra riddarbragder, vilket blottlägger den vackra dårskapen och den djupa humor som kännetecknar Cervantes tidlösa berättelse.