«De Essentia Patris Et Filii» av J.-P. Migne är en teologisk avhandling skriven under den tidigmoderna perioden. Boken fungerar som ett försvar mot kätterska tolkningar av Faderns och Sonens natur inom den kristna läran. Den innehåller en detaljerad diskussion om förhållandet mellan Fadern, Sonen och den helige Ande, med målet att klargöra den traditionella förståelsen av treenigheten. Bokens innehåll kretsar kring centrala teologiska påståenden med rötter i Bibelns skrifter och betonar det gudomliga förhållandet mellan Fadern och Sonen samt den helige Andes betydelse i detta sammanhang. Den behandlar och vederlägger olika kätterska påståenden och tolkningar som kan förvränga förståelsen av treenigheten. Dessutom hämtar den stöd från grundläggande kristna texter och hävdar Kristi och Guds enhet och samexistens. Genom att förena skrift och teologisk framställning försöker Migne stärka den ortodoxa tron mot framväxande avvikande uppfattningar.